Färdiga projekt!

Jag älskar som bekant att handarbeta och har så gjort sen jag va 7 år gammal....det har väl varit till & från under tonåren, men sen har jag nog stadigt haft en korg ståendes med något "på gång". Något som har varit genomgående - vad gäller mitt handarbetande, är att jag alltid har fastnat för "enkla" projekt - det får inte vara för avancerat och sen att behovet finns av det som man tillverkar! Tillfredsställelsen, av att göra något klart och sen se det användas eller veta att det används flitigt - ja, det är väl det som gör mödan värt och är den stora belöningen? Jag vet att många håller med mig där =))

Sen har jag inte backat, när det har varit lite struliga beskrivningar - jag har alltid vetat att jag har haft min mor att "falla tillbaka på", som är min stora mentor och som inspirerat mig till att överhuvudtaget handarbeta! Jag minns när jag va liten....kanske 8-9 år, så virkade hon ett stort överkast i naturfärgad mattvarp. Det va halvstora rutor som hon sen virkade ihop....jag satt uttråkad bredvid och undrade vad jag skulle göra, så gav hon mig virknål och garn - sen förklarade & visade hur hon gjorde rutorna och så hjälpte jag till och virka rutor för glatta livet! Körde jag fast, så fanns hon tillhands och så har det alltid varit!! Tänk va tiden rullar på, på Luciadagen fyllde hon 69 år och har varit pensionär i 4 år redan!

Jag minns oxå att jag förgäves försökte lära mina vänner att virka/sticka - men de va måttligt intresserade....på högstadiet, köpte de andra godis på rasten - jag gick till stan och köpte GARN på Domus (som det hette då)! Det går som en "röd tråd" *skratt* genom hela min uppväxt och även genom mitt vuxna liv! När maken låg i lumpen, endast 18 år gammal - jag 16 år, så satt jag och stickade en alldeles för stor tröja till honom och jag minns att mamma fick rycka in där oxå, för att jag skulle hinna bli klar till han kom hem, på helgen! Men den blev klar - dock 4 storlekar för stor! Så det som sägs, att man aldrig ska göra något till sin kära - för då tar förhållandet abrupt slut - stämmer INTE! Men vi skrattade många gånger åt den väldigt mycket för stora tröjan.

Sen va det mycket virkat som hägrade, gardiner, dukar i miljoner, ett gäng med överkast både till enkelsängar och till dubbelsängar....ja allt som kan virka, har jag virkat. Sen stickade jag tröjor & koftor till klasskamraterna på beställning i mitten på 80-talet. Ni vet såna där med puffärm, pastellfärger i mohair, färglada typ trekantiga knappar och bred resår. Jag vet inte HUR MÅNGA jag gjort i min dag? Säkert 100 i alla fall....

Så, till det jag skulle komma till....här är några mycket enkla och basala, färdiga projekt till mina barn - som jag gjort i uppdrag av dem...bussarongen är klar, nästintill - det ska dit två flätade snören på var sida halsen och så ska jag införskaffa mig knappar "duffelknappar" i trä, som ska träs på. Sen är det ett par benvärmare i samma garn...oxå MYCKET enkla...Här har jag stickat två mössor i "oversize" modell till döttrarna, den ena har jag lyckas få dit lite pärlor i....den rostfärgade! Mycket enkla att sticka och roliga, framför allt!

Ett PÅGÅENDE PROJEKT...började i förrgår och har gjort bakstycket klart...till stora tjejen - samma bussarong som den föregående...

Man hinner mycket när man är sjuk.....! Jag tänker ibland VAD jag skulle gjort om jag INTE stickade/virkade....? Rulla tummarna? Nja, kanske inte!

Ha en härlig dag! Kram Annika