Det va länge sen, jag ens bara loggade in på min blogg. Har haft en jobbig höst och det har hänt så otroligt mycket - inget blir som det va innan sommaren....det har hänt alldeles för mycket! Inte bara negativa saker, men det är tyvärr de som tar över en....och det känns tungt just nu!
Svärfar dog samma dag som vi anlände till Sverige efter vår Turkietresa 20 augusti - 3 september. Vi fick beskedet när vi just hade landat i Norrköping och det blev 27 jobbiga mil hem...skulle vi hinna??
Ja, vi hann. Vi kom fram kl 12 och svärfar dog kl 14:55 samma dag. Stora kroppspulsådern brast, det va ett bråck ända från halsen/nacken ner i höger ben...samtidigt blödde det från hjärtat. När vi kom, va han orolig och hade nog smärtor...sen fick han smärtstillande och ångestdämpande och kunde komma till ro. Sen försvann han mer och mer.... Han fick somna in alldeles för tidigt, endast 66 år gammal och bägge hans söner och vi fruar fanns där...även vår äldsta dotter, va med. Hon ville det.
När vi kom hem samma kväll, gick det inte att ta in vad som hade hänt.....det tog veckor, månader....vi har nog inte än förstått att det hänt!! Så ofattbart!!
Många frågor....som man aldrig får svar på. Han levde ensam, så jag funderar mycket på om han va rädd....när han vakna och kände smärta i bröstet, han ringde akuten....förstod han vad som höll på att hända? Va han rädd?
Begravning och urnsättning är gjorda. Det är ett stort tomrum efter honom och min man har tagit det mycket hårt....allt hinner ikapp en till slut. Livet måste trots allt gå vidare - men ingenting blir som förr! Jättemärklig känsla!
Jag ska försöka uppdatera lite oftare..., är sjukskriven själv nu försöker vila och komma ikapp med livet. Det är inte klokt att kroppen påverkas så - att man inte själv kan styra över den....jag måste bara inse mig besegrad. Jag är ingen supermänniska, som jag trott tidigare!
Jag har handarbetat massor - så jag hoppas att någon bild kan bli aktuell vid ett senare tillfälle! Nu måste jag börja med middagen! Det kommer snart hem ett gäng med hungriga tjejer!
Kram Annika
2 kommentarer:
Jag känner med er och hoppas att det ska kännas lite bättre för er alla snart, det är inte lätt, jag vet hur svårt det var när min pappa dog och han var iallafall äldre, men det blir jobbigt ändå.
Jag hoppas du orkar blogga lite ibland, för jag har saknat dej jättemycket och jag är nog inte den enda.
Ta nu hand om varandra och känn efter vad kroppen orkar.
Stor kram till er alla!!
Carina
Skickar en stor styrkekram till dig o din familj. Undrade vart du hade tagit vägen, har saknat dina blogginlägg.
KRAM Pärlmudden
Skicka en kommentar