Jag kan bara - med stor sorg i hjärtat - konstatera att människor INTE alltid är vad de utger sig för att vara!! Äldsta tjejen 14 år - har sen hon varit riktigt liten, haft två mycket 2 goda vänner, tvillingtjejer... De gick hos dagmamma tillsammans. Jag har alltid tyckt mycket om dem och alltid sagt till dottern, att vara rädd om dem! Fick för ganska länge sen höra att ena tjejen skär sig!! Man blir ju mörkrädd - kunde inte få in i huvudet att HON skär sig!!! Helt ofattbart... VARFÖR???? Vid FLER än ett tillfälle - har tjejen anklagat min dotter för att vara orsaken!! "10 ärr minst är på grund av henne" skrev hon på msn härom natten.... Det klassiska "det är ditt fel att jag skadar mig" - sväljer INTE jag!! Det är ALDRIG någon annans fel att man skadar sig själv. Försökte förklara, att man inte kan skylla sitt dåliga mående, på någon annan... Vad gäller själva orsaken till att detta kom upp - va att dottern bad om att få några bilder - via mail och då EXPLODERADE fd kompisen och menade att dottern va jobbig och tjatade för mycket - sa helt enkelt upp bekantskapen!! Jag VET att dottern kan vara intensiv och att det säkert är lika mycket hennes, som tjejens fel, att de blev osams. "Det är aldrig ens, fel att 2 träter" stämmer nog rätt så bra. Men tjejer i den åldern tjafsar och bråkar ju ibland - så är det ju! Men att ösa så mycket skit över någon - då mår man inte riktigt OK... Jag känner instinktivt - att den vänskapen är helt klart över och på sätt och vis är jag glad att det kom fram - för hur som helst, måste man måna om sina barn... Jag känner givetvis med tjejen som mår så dåligt att hon måste skära sig...hon behöver proffisionell HJÄLP kanske rent utav LVU... Jag föreslog att hon skulle prata med sin mamma - men hon hatade henne och ville inte ens kalla henne för "mamma" längre...
För några dagar sen, va alla tre tjejerna hos kusiner till mina barn och sov över alla tre. Malin tog emot dem med öppna armar och de hade en mysig kväll med god mat osv. Hon har bara talat gott om tjejerna.... Det som jag känner är att, även om det blev osämja - så kanske man inte tar det till den här nivån!! Hotar med så pass allvarliga saker??!! Jag kan bara inte fatta det!!??? Dottern och jag har pratat mycket och jag hoppas verkligen hon inser att inte hon är orsaken till att kompisen skär sig
Det tjejen skriker efter är uppmärksamhet och förmodligen är det här hennes enda sätt att få det på! Som vuxen, kan man kanske se hur galet det är MEN inte som tonåring, som dessutom mår dåligt! Jag önskar innerligt att du får hjälp och jag är otroligt ledsen för att detta händer dig. Tjejer i den åldern - påverkar och inspirerar varandra och på det viset är jag lättad över att min dotter inte finns i ditt umgänge längre! Mycket lättad! Jag blir oxå något oroad över allt jag hört....
Jag hoppas att människor kring dig SER vad som pågår och att du får hjälp!
Annika
4 år sedan
5 kommentarer:
Jag blir oxå orolig och upprörd när jag läser ditt inlägg... Självklart behöverd denna tjejen uppmärksamhet och hjälp.. Men jag håller även med om att man står sina barn närmast och kan därför även förstå din lättnad över att din dotter inte finns i den bekantskapskretsen längre.... Du är en jätte bra mamma som är mån om dina barn.... Många kramar Anna
Du fattar inet vad du skriver. Jisses, vill JAG ha uppmärksamhet, det är det jag MINNST vill ha. Det är inte så jävla lätt när man nyss upptäckt att man faktiskt är bisexuell, har du någon gång fattat hur det känns. Jag har INTE gett just HENNE skullden utan sagt att hon varit det utlösande skottet för en hel del. DET UTLÖSANDE SKOTTET. Jag behöver mitt utrymme, min betänketid utan att något tjatar på mig. Bisexuell, fy fan, jag hade inte själv kunnat tänka mig att jag är det, jag är nera på botten, jag blev kär i min lärare, min LÄRARE, jag fattar det fortfarande inte! Hon vill att jag får proffisionell hjälp, men hur jävla enkelt är det för dom att få mig att glömma henne!?!? Va?
*Att hata sin mamma* Som egen individ måste man inte älska sin mamma, vem har sagt det? Vem har sagt att man ska vända sig till sin mamma om man mår pest?
Du visste inte vad du talade om när du skrev inlägget, nu vet du, INGEN kan få mig att glömma, jag har försökt glömma i TRE ÅR nu, tre förbannat svåra år, med mycket tårar, ilska, bråk och svåra matproblem. Jag har aldrig sagt att just din dotter varit ORSAKEN till sår, det har jag aldrig menat. Men har jag någon gång sagt det så ber jag om ursäkt eftersom det inte varit just HON, vissa stunder och situationer är utlösande. Och jag kan berätta att just den läraren varit det utlösande skottet ibland hon med.
//Den bisexuella ungjäveln
Att man är bisexuell??? Skulle det vara ett skäl att bete sig hur som helst??? Olycklig kärlek?? Inte heller ett skäl att få vräka ur sig hur som helst!!
Fråga vem som helst->> alla har vi varit tonåringar och haft våra duster, du är inte unik alls på det sättet..i tonåren HÄNDER såna här gjejer som för tillfället VERKAR SÅ ofantligt STORA såatt hela livet står still! Men om ett tag, så kan man se tillbaka på en sån här grej med helt andra ögon..
sen vilken läggning man har - spelar väl för f-n inte någon roll!!! Olycklig kärlek, som olycklig kärlek!!
Utlösande skott?? Alltså skälet till att du VILL SKÄRA DIG....= samme sak...och ösa detta över en 2 år yngre "kompis" är ALDRIG OK!
Inte på någon annan alls!! ALDRIG!
Har aldrig påstått att "man måste älska sin mamma" MEN mamma är alltid mamma...bra och ha i vissa lägen och andra inte MEN HON FINNS DÄR NÄR DET BEHÖVS och det kallar jag KÄRLEK! Ovillkorlig KÄRLEK! Det känner jag för mina barn och tror säkert din mamma känner för dig..
Du bär på så mycket ilska - som du riktar rakt in mot Dig själv...och andra... Jag kan förstå att du känner att hela jorden håller på att gå i bitar...MEN inget av det du delgett mig, är något ovanligt eller konstigt. Vilken sexuell läggning man har - spelar absolut inte nån roll! Alla har lika värde och problemet är nog att du själv har svårt att acceptera detta... Omvärlden är redo - men är du??
Annika
Hej vännen!
Jag förstår att du är orolig om din dotter och glad att hon inte är i det umgänget, men jag tänkte bara ge ett litet tips efter att ha arbetat med barn som mår dåligt och själv varit en som mått dåligt (fast inte skurit mig utan velat synas).
Att möta sådana barn är jätteviktigt, att se dem helt enkelt. Kanske inte genom arga och ledsna inlägg i en blogg som de läser och blir ännu mer sårade av utan kanske just genom att tala med vuxna i hennes närhet.
Jag tycker jättesynd om din dotter och hoppas att hon förstår att det inte är hennes fel egebtligen, men ... de är fjorton år!!! Den flickan behöver trygga vuxna NU!
Och du anonym man måste INTE älska sin mamma, Min mamma har aldrig funnits där, aldrig brytt sig, aldrig gjort någonting rätt! I dag har jag ingen kontakt med henne, mest tack vare att min rektor i högstadiet faktiskt var en vettig vuxen och sa: DU MÅSTE INTE ÄLSKA DIN MAMMA, din mamma valde att föda dig men du valde inte att bli född AV HENNE. dET ÄR hennes SKYLDIGHET ATT VARA EN FÖRÄLDER ATT LYSSNA, STÖTTA OCH FINNAS DÄR!
Tack för din kommentar "pappatjej"!
Jag håller fullt och helt med dig. Det svåra här är att jag inte fått med alla detaljer, så som att jag faktiskt erbjudit mig, att hjälpa. Frågade om det fanns något jag kunde göra för henne? Men jag fick ett ganska hånfullt svar tillbaka - men det tar jag!
Jag förstår oxå vad du menar MEN min dotter va totalt utlämnad i kompisens blogg...tyvärr blir det ett slags verktyg för att göra varann ännu mer illa. Frågade vänligt om hon kunde justera detta, för mycket va riktigt utlämnande och elakt, på en nivå som jag inte kunde drömma om,,,,där föddes mitt blogginlägg! Blev bara tvungen att skriva av mig!
Vuxna i hennes närhet VET sägs det...du må tro att jag varit nära flera gånger att lyfta luren och ringa hennes mor. Fadern är mycket äldre och enligt kompisen själv "bryr sig inte" mamman!!
Det hela är en mycket sorglig och mycket tråkig episod, då jag alltid tyckt mycket om den här tjejen och som aldrig någonsin yppat ett ont ord...alltid varit lite inåtbunden men detta????
Skicka en kommentar