Ni kan aldrig ana vad jag fyndat/köpt idag?!! EN STICKMASKIN! Nu ska jag bara komma på hur den används men den va komplett & jag är så lycklig =))
...va bara tvungen att tala om det
Sen måste jag bara lätta på Hjärtat vad gäller min "stora tonårsdotter"...det är mkt just nu och i em när hon kom hem från kompisen, va allt ok - vi pratade och skojade allesammans - och jag hann tänka att det va längesen vi kunde skojsa runt sådär! Rätt som det är slår det 'runt' och hon blir skitförbannad på lillasyster (11½ år) för ett missförstånd om vem som skulle stänga av vattenkranen...= slagsmål mellan tjejerna och jag blir naturligtvis förbannad - stora som de är, så vaddå SLÅSS??? Alla behövde läggas in på psyket (enligt henne,,,) och hon hatade oss en efter en - och ville flytta hemifrån, vartsom helst - bara hon slapp oss! Och jag vet hur ni tänker nu - ta inte åt dig, hon menar det inte MEN faktum är att jag tar åt mig så vansinnigt mycket och blir så otroligt ledsen (försöker självklart INTE visa henne det) men jag kan inte lura mig själv! Sen försöker jag tänka att hon har det jobbigt med hormoner som spelar en ett spratt - skolsituationen med allt som händer där....! Men det är väl inte OK att bete sig hur som helst för det? Eller? Jag gör verkligen allt i min makt för att försöka hjälpa henne på det sättet som hon tycker är bäst...
Jag blir tokig - vad ska man göra?? Allt blir tydligen fel, just nu! Min man tar det hela med ro & jag grubblar kvällar och nätter igenom. Jag kan inte bara lämna det och jag vill ju henne allt gott - att hon ska vara lycklig - ha goda vänner - trivas i skolan - känna sig trygg hemma och i sig själv! Ja, ni andra tonårsföräldrar - vi har ett tufft jobb! Håller ni med mig?
Sen måste jag bara lätta på Hjärtat vad gäller min "stora tonårsdotter"...det är mkt just nu och i em när hon kom hem från kompisen, va allt ok - vi pratade och skojade allesammans - och jag hann tänka att det va längesen vi kunde skojsa runt sådär! Rätt som det är slår det 'runt' och hon blir skitförbannad på lillasyster (11½ år) för ett missförstånd om vem som skulle stänga av vattenkranen...= slagsmål mellan tjejerna och jag blir naturligtvis förbannad - stora som de är, så vaddå SLÅSS??? Alla behövde läggas in på psyket (enligt henne,,,) och hon hatade oss en efter en - och ville flytta hemifrån, vartsom helst - bara hon slapp oss! Och jag vet hur ni tänker nu - ta inte åt dig, hon menar det inte MEN faktum är att jag tar åt mig så vansinnigt mycket och blir så otroligt ledsen (försöker självklart INTE visa henne det) men jag kan inte lura mig själv! Sen försöker jag tänka att hon har det jobbigt med hormoner som spelar en ett spratt - skolsituationen med allt som händer där....! Men det är väl inte OK att bete sig hur som helst för det? Eller? Jag gör verkligen allt i min makt för att försöka hjälpa henne på det sättet som hon tycker är bäst...
Jag blir tokig - vad ska man göra?? Allt blir tydligen fel, just nu! Min man tar det hela med ro & jag grubblar kvällar och nätter igenom. Jag kan inte bara lämna det och jag vill ju henne allt gott - att hon ska vara lycklig - ha goda vänner - trivas i skolan - känna sig trygg hemma och i sig själv! Ja, ni andra tonårsföräldrar - vi har ett tufft jobb! Håller ni med mig?Nu ska jag leta reda på mina vanliga stickor - stickmaskinen får snällt vänta till i morgon - men den står där på golvet och *skriker på mig* klockan är ju för sjutton 00:38 redan.
Sov Gott alla goa vänner - vart än ni är! KRAM Annika
3 kommentarer:
Jag känner igen det där! min dotter är också 16 och går i gymnasiet och det är mycket "problem" men som tur är så har jag så hetsigt temperament så jag ger igen... Vet inte om det är så bra men hon brukar lugna sig efter ett tag. Nåtsånär... Hon bråkar mer o längre med gubben, jag brukar låta henne va ett tag och sen förklara att jag inte accepterar det. Sätt upp "kivregler", vad som går anoch inte, det är ju inte småsyskonens fel att hon är ambivalent. Lycka till! kram
verkar vara något i luften som tonåringar andas in. Min 14-åring kan ena sekunden vara på bra humör, o nästa så bara fräser hon...
Visst är det svårt att låta bli att ta åt sig, men papporna verkar klara det, så varför inte vi mammor? Kan ge ett ex vad som hände igår, dottern glad o käck, sen föreslår jag att hon ska följa med pappa o köpa kinamat till kvällsmat, då får jag svaret; finns det något gott då??
Det blev pyttipanna från frysen istället, tappade lusten att lägga en massa pengar på hämtmat... Och då var hon givetvis sur för det.
Hur man än gör så har man ändå gjort fel, eller?
Det du gör är det bästa det absolut bästa för din dotter. Tänk om alla "mina" tonårsmammor tänkt som du, vad jag skulle bli arbetslös då.
Jag vet av bitter erfarenhet precis vad su talar om och även om jag inte exakt vet hur du känner vet jag hur jag känner i samma situation som du och dessa känslor misstänker jag är ganska lika. Jag blir också ledsen när sonen hatar mig och hellre flyttar till fosterhem, (han är lite miljöskadad av mitt arbete), än att bo kvar hemma hos oss. Jag blir arg och ledsden, dels för att han inte vet hur bra han har det jämfört med fosterhemsplacerade barn, men också för att jag inte alltid kan vara sådär pedagogisk och tänka klart. Alla vi föräldrar har ju också varit tonåringar och vet hur det känns, det var ju trots allt inte hundra år sedan heller, eller hur. Kan nog skriva om detta ämnet hur länge som helst. Vill du höra mer om mina tankar kring detta får du gärna maila mig på monikalundberg@hotmail.com
Jag är lite sotis på din stickmaskin, skulle vilja prova en sådan, har tänkt på det ett tag.
"Soc-tanten"
Skicka en kommentar